Uppdatering

Till att börja med vill jag be om ursäkt för den långa tystnad som uppstått här på bloggen.
Jag har haft ett mycket hektiskt år. Livet har in fact bara rullat på sen jag började må bättre.

Stort tack till alla er som hört av er och skickat mail. Jag har svarat på alla era frågor nu!
Tack för all uppmuntran och alla fina ord. Det värmer verkligen samtidigt som jag får dåligt samvete över min uteblivna närvaro här på bloggen. Jag tänkte göra en uppdatering här inom kort över vad som hände, vad som fick mig att må bättre och hur mitt liv ser ut idag.

Har ni läsare förslag på ämnen ni vill att ska tas upp här? Maila gärna eller lämna en kommentar.
Jag skriver utgående från personliga upplevelser och egna erfarenheter. Jag har ingen dirket proffesionell / yrkeskunnig syn på ångestsyndrom, depression eller panikattacker, men jag vet verkligen hur det är att vara där. Att sitta fast i mörkret. Att undra hur man ska överleva.

Jag anser att det är viktigt att dela med sig av sina erfarenheter så att andra i liknande situation kan finna stöd och tröst, och framför allt inte behöva känna sig ensamma. Fråga vad ni vill, allt är tillåtet!

Svarar på era mail nu! Så ni som skickat in frågor kan kolla er mail efter svar :)

Stort tack till alla som skrivit! Tveka inte att ta kontakt, berätta gärna er historia!

Vilken är din mest centrala rädsla?

Jag har några stora rädslor som alltjämt uppenbarar sig vid en panikattack. De är:

- Att dö genom kvävning
- Att svimma
- Att bli galen, få nervsammanbrott
- Att tappa kontrollen helt och hållet
- Att känna mig svag och inte kunna röra mig / falla ihop

Men, faktum är att ingen någonsin dött av kvävning under en panikattack. Ingen.
Att svimma är inte heller farligt. Det handlar om att hjärnan inte får tillräckligt med blod. Thats it.
För att bli galen ska man nog vara riktigt sjuk. Nervsammanbrott får man inte, man tappar bara fokus.
Jag kommer inte att tappa kontrollen. Det är endast mina tankar som får mig att tro det.
Att jag känner mig svag under en panikattack beror på andningen och spänningarna. Om jag skulle
slappna av och inte spänna mig så mycket skulle musklerna inte bli så trötta och utmattade vid en attack.

(Ingen panik: steg fem - arbeta med dina negativa automatiska tankar)

Ingen panik - steg fem

Steg fem handlar om att man ska lära sig utmana de negativa automatiska tankarna. Detta kapitel är
som klippt och skuret för mig eftersom hela min vardag i nuläget kretsar kring just dessa tankar. Nu
är jag dessutom halvvägs i boken. 5 steg kvar efter detta. Hoppas det kommer hjälpa mig, hoppas!

Som jag berättade tidigare så har jag tillsammans med min psykolog börjat fylla i ett häfte. I mitt häfte
får och måste jag endast skriva ner positiva tankar och saker med varje dag. Ca. 4-5 punkter som har
gjort min dag bra. Detta för att jag helt enkelt ska tvingas till att tänka positiv. Jag är tvungen att hitta
något positivt med varje dag. Ofta blir det bara: Fint väder, Sov bra inatt osv.. För ibland är det nog
svårt att hitta något bra, men ibland överraskar jag mig själv och hittar kanske 8-10 bra saker med dagen.

Tillbaka till steg fem! Jag tänkte ta och göra en av övningarna här i bloggen. Den här övningen heter
- Analysera din panik och går ut på att jag ska jobba med en specifik panikattack och beskriva
tankarna kring den med så få ord som möjligt. Okej läsare, då kör vi väl igång då!

Panikattack: I skolan - klassrum fullt av elever, gästföreläsare som berättade om anhörigföreningen.

1. Specifik utlösande situation:
Mycket folk i ett litet rum. Jag satt längst bak och kände mig instängd. Det var långt till dörren och
svårt att ta sig ut. Föreläsaren berättade om ett känsligt ämne och nämnde ofta ord som: ångest och
depression. Detta fick mig att må väldigt illa - en panikattack var på väg.

2. Din negativa automatiska tanke:Jag är instängd. Alla ser mig. Jag kommer att dö eller bli galen.

3. Hur starkt tror du på din tanke?Mycket starkt! 0-100 : 95

4. Mina bevis:Jag sitter längst bak i klassrummet. Därför känner jag mig instängd.
Om jag skulle stiga upp och springa ut skulle alla se mig.
Tankarna snurrar, det känns som att jag tappar kontrollen och blir galen.

5. Mina motbesvis:
Faktum är att jag inte är instängd. Dörren är inte låst. Jag kan gå ut om jag vill.
Alla ser mig, men det är ju klart eftersom allas ansikten är vända mot dörren.
Jag kan inte dö av mina egna tankar. Och inte heller bli galen.

6. Hur starkt tror du på dina motbevis?
Ganska starkt i nuläget. 0-100: 65.

7. Alternativ tanke:
Det känns hemskt, men det är inte så hemskt som jag tror.

8. Hur starkt tror du på din automatiska tanke nu?
Inte lika starkt. Jag har övertygat mig själv om att det inte var farligt. 0-100: 5.

Tips från författarna: Gör varje negativ automatisk tanke till en signal för att öva. Träning ger
färdighet, men det krävs ett stort engagemang. Ta chansen och ändra ditt liv till det bättre!

Ingen panik - steg fyra

Denna vecka  har jag behandlar steg fyra i boken Ingen panik. Kapitlet handlar om att arbeta med
sina tankar och lära sig att tolka dom på rätt sätt. Man lärde sig i detta steg att bemöta tankarna.

Jag blev fullständigt euforisk och fylld av hopp då jag läste meningen:

"... om du kan lära dig att bli mindre orolig för att få attacker kommer du att uppleva färre. Målet med
behandlingen är att du ska se en attack som en kort period av obehag - .. och inte som en katastrof. "

Personer som lider av panikångest fruktar själva ångesten och dess symtom mer än andra. Vi tror att dessa
symtom är skadliga och kommer göra oss illa. För att bli av med denna rädsla och själva panikattackerna
behöver man jobba hårt. Det räcker inte med att prata om dem, förstå dem och äta medicin - utan man
måste lära sig att arbeta med tankarna kring dem. Tankarna är mycket starka och kan påverka oss stort.

Tankarna hos en person med panikångest kan med tiden bli tvångsmässiga. De domineras av fara och
hot av olika slag. Man blir helt enkel van att tänka i dessa negativa banor. Vilket behöver avvänjas.
Vid en panikattack känner man av de fysiska symtomen mycket tydligt eftersom all fokus ligger där.

I det fjärde steget fick man skriva ned sina tankar som man har under en panikattack. Mina tankar är:

- jag tappar kontrollen
- jag kommer att spy
- jag blir alldeles röd
- jag kommer att svimma
- jag kommer bli galen
- jag kommer att dö

Nästa steg i det behandlade kapitlet upplevde jag som väldigt obehagligt. Man skulle blunda och tänka
sig tillbaka till en svår panikattack. Man skulle sätta sig in i den attacken och känna de känslor man hade.
När man var där skulle man stanna kvar i sina ångestkänslor och bli medveten om vilka tankar man hade.
Detta var för mig mycket obehagligt. Kände mig svag och utmattad efter testet.

Ingen panik - steg ett

Jag har nu läst igenom och bekantat mig med steg ett - Därför får man panikångest.
Steg ett innefattar mycket information kring panikångest, varför man får paniksyndrom,
fakta om kroppsliga reaktioner, ångest och även hur vanligt det faktiskt är med panikångest.

Mycket som står i det här kapitlet kände jag till sedan tidigare, men det är inte utan att jag
började nicka och småle medan jag läste, bara för att jag kände igen mig i allt som sades. 
Egentligen är det ganska skönt att kunna känna igen sig i texten, trots att det handlar om
väldigt tunga och svåra saker. Jag får i alla fall känslan av att jag inte är ensam, att det finns
andra där ute som känner som jag. Att jag inte är galen för att jag känner som jag gör / får
panikångest attacker och upplever många situationer som hotande. Det finns en orsak till
varför jag känner som jag gör, och dessa orsaker kommer fram i steg ett i boken: ingen panik!

Det är svårt att under en panikångest attack intala sig själv om att de kroppsliga symtomen inte
är farliga. Men när man haft ett mångfald panikattack börjar man småningom inse att det inte är
så farligt som man tror. Kanske har man lyckats övertyga sig själv om att det inte är farligt, det
är alldeles normalt att hjärtat slår hårt vid upplevd rädsla. Eller så han man fått insikt i hur det
faktiskt är. Detta är en av orsakerna till varför jag driver den här bloggen. Jag vill att personer
som är rädda och tvivlar på sig själva / sin ångest / sina symtom ska känna igen sig och märka
att de inte är ensamma, att det är fullt normalt att tänka och reagera som man gör. Kämpa på!

Ingen panik!

Jag har nu påbörjat en ny form av terapi som jag kommer berätta om här på bloggen så att ni  läsare
kan ta del av mina tankar och funderingar kring terapiformen i fråga. Jag kommer dokumentera de
olika stegen veckovis under 10 veckors tid och hur jag reagerat vid de olika övningarna och testen.

Många av er är säkerligen redan bekanta med Per Carlbring och Åsa Hanells bok: Ingen panik -
Fri från panik- ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteendeterapi. Om ni har erfarenhet
av boken eller har testat någon liknande form av terapi: hör gärna av er och berätta vad ni tyckte!
Vill gärna höra era åsikter kring denna metod. Kommer nästa vecka inleda terapin med steg ett.

länk:bokus: ingen panik