torsdag, september 27, 2012

Antidepressiv medicin: Venlafaxin

Hejsan! Tack för en mycket hjälpsam blogg :) Jag fick nyligen ett recept på Venlafaxin
 utskrivet. Jag har aldrig tidigare ätit antidepressiva och känner mig orolig inför det här. 
Upplevde du några starka biverkningar av medicinerna den första tiden? Ska man tro på
alla skrämselhistorier som finns här och var om hur jobbigt det kan vara?

Tycker du att medicinerna har hjälpt dig?


SvarFörst och främst så är det helt okej att vara nervös och orolig inför den nya medicineringen. 
Kan ju avslöja att jag faktiskt grät lite kvällen innan jag skulle börja ta Venlafaxin för jag var så orolig
och osäker. Men det var nog helt i onödan! Jag upplevde personligen inga starka biverkningar då jag
började med Venlafaxin. Det ända som hände var att jag blev lite trött och hängig några dagar. Sen
började det reda upp sig. Du behöver nog inte vara orolig. Det brukar bli bättre inom några veckor!


Dock bör ju nämnas att jag redan åt en antidepressiv medicin (Citalopram) när jag bytte till
Venlafaxin.
Din situation är ju något annorlunda och hur man reagerar på mediciner är mycket
individuellt. Men tveka inte att ta kontakt med din läkare om du har något att fråga eller undrar
över. Din läkare finns där för att stöda och hjälpa just dig! Kom ihåg det. Oroa dig inte :)

Jag tycker verkligen att Venlafaxin har hjälp mig. Det var inte förrän jag började med Venlafaxin
som jag faktiskt började må bättre. Jag önskar att jag omedelbart hade blivit introducerad till denna
medicin. Jag mår idag väldigt bra och är nästan helt fri från panikattacker och ångest. Hoppas du
får hjälp av medicinen och att detta inlägg var till någon hjälp. Sköt om dig :) Skriv gärna igen! 



torsdag, september 20, 2012

So when you feel like hope is gone, look inside you and be strong
And you'll finally see the truth - that a hero lies in you




fredag, september 14, 2012

Anonym
Oj hördu, du är stark som skriver om det här. Det är okej att inte vara okej, ta hand om dig!

Tack så mycket! Absolut, det är alltid okej att inte må bra. Man behöver inte alltid vara glad och
skina som solen. Det är okej att inte vara okej så länge man inte ger upp. Tack för din kommentar!


torsdag, september 13, 2012

Ett varmt tack till er fina läsare!

1. Hej! Jag hittade din blogg idag - det är så skönt att veta att jag inte är ensam ..
Dock känns det så väldigt  ofta! Jag är 22 år, en helt vanlig tjej men jag har
svår panikångest.. Jag är så jäkla trött på dessa fruktansvärt jobbiga känslor :( 

2. Hej, kul att du har en unik blogg ! Jag är 21 idag och har haft ångest sen jag
va 14-15.. Givetvis är de i perioder... Men de suger att ibland orkar man inte
med ett skit. Och de är så jävla jobbigt att känns sig ensam under dessa perioder.
Men endå har jag en fin mamma och en sambo jag får stöd ifrån. Men de känns
så himla ensamt endå ;/  Ialf jag förstår inte vrf så många känner så här, de är
lixom i hemlighet folk gör de...  

3. Jag känner så igen mig av alla de ord du skriver :( 

  Tack för era fina kommentarer! Ja, det är verkligen tunga och jobbiga känslor
man får jobba med. Jag hoppas att ni mår bra och fort kommer upp ur de dåliga
perioderna. Det känns förjävligt, verkligen. Men kom ihåg att ni inte är ensamma.
Det finns alltid andra som mår dåligt. Sköt om er allihopa! Och tack för att ni finns!




Jag var trygg med dig, och jag visste vem jag var.

Jag har alltid gett dig kärlek, i alla fall har jag gjort mitt bästa.
i 2 år fick jag kalla dig för min, min älskling.

Jag var trygg med dig, jag visste vem jag var.
och det kommer nog aldrig sluta förvåna mig
hur man efter två fina år tillsammans kan göra sådär,
bara säga upp kontraktet.

Jag är fylld med sorg från topp till tå, men jag försöker,
och jag tänker inte sluta.

Jag ser framåt, andas djupt - och går vidare.
 
7/9/2012