May the road rise to meet you May the wind be at your back May the sunshine warm upon your face May the rain fall softly on your feet And until we meet again May you keep safe in the gentle, loving arms of God.
verse 1 For everything there is a season A time for meeting, a time to say goodbye In all things, God is near Always guiding your way.
May the road rise to meet you May the wind be at your back May the sunshine warm upon your face May the rain fall softly on your feet And until we meet again May you keep safe in the gentle, loving arms of God.
verse 2 For everything there is a season A time for loving, a time for letting go In all things, God is near Always guiding your way.
May the road rise to meet you May the wind be at your back May the sunshine warm upon your face May the rain fall softly on your feet And until we meet again May you keep safe in the gentle, loving arms of God.
måndag, april 15, 2013
En vacker låt som jag vill dela med mig av åt er läsare, den här sången riktar jag åt er! because: I believe I believe I believe - In you
Lonely The path you have chosen A restless road No turning back One day you Will find your light again Don't you know Don't let go Be Strong
Follow your heart Let your love lead through the darkness Back to a place you once knew I believe I believe I believe In you Follow your dreams Be yourself, an angel of kindness There's nothing that you can not do I believe I believe I believe In you
Tout seul Tu t'en iras tout seul Coeur ouvert A l'univers Poursuis ta quête Sans regarder derrière N'attends pas Que le jour Se lève
Suis ton étoile Va jusqu'où ton rêve t'emporte Un jour tu le toucheras Si tu crois si tu crois si tu crois En toi Suis ta lumière N'éteins pas la flamme que tu portes Au fonds de toi souviens-toi Que je crois que je crois que je crois En toi
Someday I'll find you Someday you'll find me too And when I hold you close I'll know that it's true Follow your heart Let your love lead through the darkness Back to a place you once knew I believe I believe I believe In you Follow your dreams Be yourself, an angel of kindness There's nothing that you can not do I believe I believe I believe In you I believe I believe I believeIn you
Ni vet hur en låt kan trollbinda en, hur man skakas om och tar in varje ord i texten som sjungs. En låt, tusen känslor. Jag har många låtar som berör mig och som jag har olika minnen till, bra och dåliga. Musik är en väldigt stor del av mitt liv och har alltid hjälpt mig att må lite bättre.
En speciell låt finns dock. En låt som jag hörde om och om och om och om och om och om igen. En låt jag lyssnade på en kväll för snart 7 år sedan, kvällen då min älskade morfar gick bort. Jag
lyssnade på den här låten i stunden då han gick bort. Flera timmar i sträck före och efter. Den fick
mig att klara kvällen och natten. Sen den kvällen har jag inte hört på den här låten en enda gång.
Jag har inte kunnat. Den väckte för många hemska känslor inom mig. Jag provade sätta på den
några ggr, men tårarna bara rann, helt okontrollerat. De slutade inte rinna på länge länge länge.
Efter min älskade morfars bortgång blev jag sjuk. Jag blev djupt deprimerad och led i många år av ätstörningen anorexi. Ironiskt nog är det just den här låten som jag så noga undvek som jag egentligen borde ha lyssnat på under de svåra åren. I skrivande stund sitter jag och lyssnar på låten i fråga. om och om och om igen. Tårarna rinner, men de känns ändå okej. Det blir nog bra.
Celine Dion - I Surrender There's so much life I've left to live And this fire is burning still When I watch you look at me I think I could find the will To stand for every dream And forsake this solid ground
And give up this fear within Of what would happen if they ever knew I'm in love with you
'Cause I'd surrender everything To feel the chance to live again I reach to you I know you can feel it too We'd make it through A thousand dreams I still believe I'd make you give them all to me I'd hold you in my arms and never let go I surrender
I know I can't survive Another night away from you You're the reason I go on And now I need to live the truth Right now, there's no better time From this fear I will break free And I'll live again with love And no they can't take that away from me And they will see
'Cause I'd surrender everything To feel the chance to live again I reach to you I know you can feel it too We'd make it through A thousand dreams I still believe I'd make you give them all to me I'd hold you in my arms and never let go I surrender
Every night's getting longer And this fire is getting stronger, babe I'll swallow my pride and I'll be alive Can't you hear my call I surrender all
lördag, december 08, 2012
En sevärd musikvideo som väcker tankar. Ignorera inte tecken på att någon mår dåligt!
Här är en video gjord av och omden starkaste tjejen jag känner. Hon är verkligen fantastiskt duktig på att skriva och så fruktansvärt vacker. Hon berättar här om hur hon som liten flicka blivit mobbad och hur hon kommit att klara sig ut ur ett mörker av ångest och social fobi. Följ med i hennes kamp om att stoppa mobbningen!
Ett stort tack till dig Fredrika för att jag får dela med mig av denna film åt mina läsare! Du är så jättemodig och stark! Stay strong, du är verkligen en alldeles fantastisk tjej!
lördag, oktober 13, 2012
Den här videon har varit upp här på bloggen tidigare, men jag tycker verkligen den förtjänar
att bli publicerad igen. Det är svårt att beskriva känslorna som uppstår när jag ser på filmen.
Jag känner mig både stark och svag, glad och ledsen. Glad över att inte vara ensam om detta, men samtidigt ledsen över att vi är så många som lider av panikångest och social fobi.
Se filmen kära läsare! Kom ihåg att du aldrig är ensam om att känna som du gör.
Du behöver aldrig tro att du är ensam. Det finns många andra som du och jag!
När jag såg den här videon hade jag inte långt till tårar. Vi är inte ensamma. Kom ihåg det.
Det finns tusentals människor där ute som känner precis som du och jag. Fortsätt kämpa,
det gör vi allihopa. Varje dag kämpar vi. En strid som vi kan klara av tillsammans.
Att känna igen sig känns bra. Människan är i ständigt behov av att känna gemenskap och att känna sig accepterad. I den här videon nedan får vi höra om två personers tankar kring panikångest och social fobi.
I videon nämns det att man måste sluta skämmas över sin psykiska ohälsa. Detta håller jag verkligen med om till hundra procent. För det var verkligen när jag slutade skämmas över min panikångest som jag klarade av att börja gå framåt igen. Det är ett stort och mycket viktigt steg i processen till att bli frisk. Lär dig att acceptera din panikångest. Neka den inte. Göm den inte. För det är då den växer sig större.
fredag, januari 27, 2012
Min panikångest har varit stark och svag. Den har gjort mig illa och knuffat mig utför stupet, allt för
många gånger. Men nu har någonting hänt. Jag har börjar tänka i nya banor nu. Starka tankar som
skrämmer panikångesten. Mina nya, starka tankar utmanar min panikångest - och segrar varje gång!
Till en början var jag rädd för symtomen och panikångest-attackerna, jag hatade dem och gjorde allt
som stod i min makt för att undvika att få en ny attack. När det väl hände, när attacken kom blev jag
hysterisk och livrädd. Jag tänkte "nej nej nej! kom inte nu, inte här, inte så här. Jag vill inte ha en attack
nu! Sluta! Gå över. Oj nej, jag kommer att dö. Alla ser mig nu. Jag är utsatt. Alla ser att jag blir galen."
Detta förvärrade attackerna och gjorde rädslan för att få dem ännu större. Jag led mer och mer på grund
av mitt sätt att tänka och min relation till panikångest-attackerna. Jag hatade dem verkligen och kunde inte
acceptera att jag led av panikångest. Jag kunde inte godta sanningen eller känslorna jag kände.
Men efter en tid, det rör sig om ett antal månader, började min relation till min panikångest förändras.
Jag började väldigt sakta men säkert acceptera attackerna, ångesten och känslorna. Jag kunde efter flera
månaders tid äntligen godta att jag och sjukdomen hade varandra.
Det är som mannen i videon nedan påpekar, när man får en panikattack ska man utmana den, inte
ge med sig. Följa med attacken från början till slut istället för att förneka att den faktiskt är där, fullt
pågående. Detta har jag tagit till mig och även börjat använda mig av. Jag är numera arg på min
sjukdom. Riktigt jävla förbannad faktiskt. Jag retar upp den och är villig att slåss mot den. Med den.
Jag har börjat tänka "Kom igen nudå! - Ge mig allt du har" "Är det här allt du har att komma
med?" "Ynklit. Värre har det varit" "Ös på nu då, gör mitt liv till ett helvete!" "Jag bryr mig inte!"
Och det hjälper verkligen. Jag utmanar min panikångest-attack, jag visar att jag tål mer, att jag är stark. Jag brukar tänka att jag skrämmer den. Erkännandet gjorde mig väldigt självsäker.
Detta har gjort att jag idag mår mycket bättre än tidigare, jag är inte rädd för attackerna längre. Jag vet
att de är där. Sjukdomen är en del av mig - men den är inte mig. Jag är jag, och jag är stark. Jag har nu
tagit ett stort steg framåt genom att acceptera att jag har panikångest. Ja, jag kan säga det, rakt och ärligt,
jag har panikångest, och jag är inte rädd. Jag är villig att lära mig leva med denna sjukdom eftersom jag
vet att jag har den, kan jag ju lika bra göra det bästa av situationen. Inte gå ner mig i rädsla, utan utmana
mina rädslor och bli allt starkare för varje dag. Min panikångest gör mig stark. Den finns här med mig.
