söndag, mars 10, 2013

Svarar på era mail nu! Så ni som skickat in frågor kan kolla er mail efter svar :)
Stort tack till alla som skrivit! Tveka inte att ta kontakt, berätta gärna er historia!

Skillnaden mellan Citalophram och Venlafaxin

Jag har nu tagit antidepressiva läkemedel i över 1 år! Tänkte skriva lite om de båda medicinerna jag
använt mig av eftersom det är så många som frågar och funderar kring dessa. De läkemedel jag har
tagit är Citalophram och Venlafaxin. Jag fick den förstnämnda ordinerat efter att jag sökt hjälp för 
min depression, panikångest och svåra panikattacker.  Egentligen fick jag ordinerat Citalophram mot
depressionen och det ångestdämpande läkemedlet Xanor som lugnande vid panikattackerna. Detta 
fungerade inte alls eftersom jag blev dåsig, trött och illamående av Xanor. En uppmaning från mig:
Ta aldrig Xanor. Man blir lätt beroende och biverkningarna är hemska. Ja, läkemedlet är lugnande
och visst blir man lugn, men det är bara inte värt det. Man vandrar som en zombie i dimma. Nej fy.

Citalophram tog jag i ca. 6 månader innan jag tillsammans med ansvarig läkare kom fram till att den
medicinen inte hjälpte mig. Jag mådde inte bättre och ångesten blev bara värre och värre hela tiden.
Jag var ständigt orolig, nedstämd, spänd och liksom "upp i varv". Livet kändes tungt och jag klarade
inte av att handla och träffa folk.  Citalophram bromsade panikattackerna något, men de gjorde sig 
fortsättningsvis påminda flera gånger i veckan, om och om igen. Vi bytte då till medicinen Venlafaxin.

Venlafaxin fungerar bra för mig. Det var lätt att börja med det, jag upplevde nästan inga biverkningar
alls och inget illamående som med Citalophram. Jag fick med hjälp av Venlafaxin kontroll över både
depressionen och panikångesten. Successivt lärde jag mig hantera min ångest och panikattackerna är
idag helt borta. Jag klarar av att vara i stora folksamlingar och i stora affärer. Jag ställer mig gärna upp
framför en stor publik och sjunger eller pratar. Ibland får jag ångest och känner av trycket i bröstet
men det är väldigt väldigt väldigt sällan. Jag mår idag bra och tar Venlafaxin varje dag med frukost.

Skillnaden mellan Citalophram och Venlafaxin var för mig stor. All oro försvann och jag blev allt
lugnare och tryggare. Detta var inte endast med hjälp av medicinen. Man måste jobba mycket själv
och lära sig hantera sin ångest. I kombination med eget jobb, medicinen, samtalsterapi och mycket
stöd av nära och kära tog jag mig upp ur mörkret och mår idag bättre än jag trodde var möjligt. 

Kom ihåg kära läsare att biverkningar och hur ett läkemedel fungerar eller ej alltid är individuellt.
Det som passar mig behöver nödvändigtvis inte passa er. Prata med er läkare och var inte rädd att
byta medicin. Om ni upplever att ni inte mår bättre med en medicin kan ni alltid prova en annan.
Vad har ni att förlora? Sök inte efter biverkningar. De går oftast över och om inte så kan man alltid
byta tillbaka. Har ni frågor kan ni lämna en kommentar eller maila mig på: panikangestattack@hotmail.com


lördag, mars 09, 2013

Svar på kommentarer!

" Hej på dig! Hur står det till? Du har inte skrivit något på länge, jag brukar titta in här då 
och då och se om du skrivit något nytt. Det du skriver går rakt in i mitt hjärta och jag får 
alltid nya perspektiv när jag lämnar din sida. Jag måste få tacka dig för din ork och kraft
att skriva om svåra saker på ett fint och rörande sätt. Ta  hand om dig! Du är starkare än
du tror! Kramar Ps. Jag har insett att jag var starkare än jag trodde, för annars  hade jag
inte varit här idag, men det är en inre kamp. Ds. " 

" Hejsan :-) Allt bra med dig? Det du skriver är väldigt fint och ger mig (och jag pratar
nog för fler) styrka att  fortsätta kämpa. Det du gått igenom har gjort dig till en mycket
stark person. Jag hoppas du vill fortsätta skriva tänkvärda saker! Kommentarerna kanske
 gör att du känner att du gör något meningsfullt (för det gör du!!). Jag är inte den som 
brukar kommentera men du ska veta att jag läser vad du skriver och kan bara framföra
ett stort tack! Det finns dagar som är svåra, men man måste inte alltid vara stark utan
ibland får man lov att falla. Det har jag lärt mig, men man måste ta sig upp och då kan
man behöva stöd. Styrkekramar  till dig!

Jag vill rikta ett stort tack till er läsare! Tack för era kommentarer och mail. Feedback är
 alltid bra! :) Känslan jag får när jag läser era vänliga ord är svårt att beskriva. Jag blir så 
glad över att kunna hjälpa och stöda er lite i allt det svåra. Jag är glad att ni tycker om det 
jag skriver om här på bloggen. Hoppas ni inser hur starka ni är. Tro på er själva. Stort tack!

Jag har inte skrivit här på ett tag nu. Allt är bra med mig och det händer rätt mycket i

mitt liv just nu. Livet fortsatte och jag har tagit mig upp och står nu på egna ben, stark
och lycklig. Tiden efter breakup'en var svår - men det måste jag erkänna: jag blev inget 
annat än starkare! Jag hittade mig själv igen. Nu har jag flyttat tillsammans med 3 tjejer
och vi har det bra i vår nya lägenhet i centrum. Jag studerar och jobbar och det mesta
flyter på riktigt bra. Jag har inte längre panikattacker och inte heller lika mycket ångest!
Använder fortsättningsvis det antidepressiva läkemedlet Venlafaxin, och tycker att det går
bra.  Jag känner att jag orkar med mycket och klarar av allting jag tar min an, något jag inte
känt på länge! Det är verkligen Superskönt att må bra igen. Jag förtjänar det. Allt gott åt er.