Svar på kommentarer!

" Hej på dig! Hur står det till? Du har inte skrivit något på länge, jag brukar titta in här då 
och då och se om du skrivit något nytt. Det du skriver går rakt in i mitt hjärta och jag får 
alltid nya perspektiv när jag lämnar din sida. Jag måste få tacka dig för din ork och kraft
att skriva om svåra saker på ett fint och rörande sätt. Ta  hand om dig! Du är starkare än
du tror! Kramar Ps. Jag har insett att jag var starkare än jag trodde, för annars  hade jag
inte varit här idag, men det är en inre kamp. Ds. " 

" Hejsan :-) Allt bra med dig? Det du skriver är väldigt fint och ger mig (och jag pratar
nog för fler) styrka att  fortsätta kämpa. Det du gått igenom har gjort dig till en mycket
stark person. Jag hoppas du vill fortsätta skriva tänkvärda saker! Kommentarerna kanske
 gör att du känner att du gör något meningsfullt (för det gör du!!). Jag är inte den som 
brukar kommentera men du ska veta att jag läser vad du skriver och kan bara framföra
ett stort tack! Det finns dagar som är svåra, men man måste inte alltid vara stark utan
ibland får man lov att falla. Det har jag lärt mig, men man måste ta sig upp och då kan
man behöva stöd. Styrkekramar  till dig! " 

Jag vill rikta ett stort tack till er läsare! Tack för era kommentarer och mail. Feedback är
 alltid bra! :) Känslan jag får när jag läser era vänliga ord är svårt att beskriva. Jag blir så 
glad över att kunna hjälpa och stöda er lite i allt det svåra. Jag är glad att ni tycker om det 
jag skriver om här på bloggen. Hoppas ni inser hur starka ni är. Tro på er själva. Stort tack!

Jag har inte skrivit här på ett tag nu. Allt är bra med mig och det händer rätt mycket i
mitt liv just nu. Livet fortsatte och jag har tagit mig upp och står nu på egna ben, stark
och lycklig. Tiden efter breakup'en var svår - men det måste jag erkänna: jag blev inget 
annat än starkare! Jag hittade mig själv igen. Nu har jag flyttat tillsammans med 3 tjejer
och vi har det bra i vår nya lägenhet i centrum. Jag studerar och jobbar och det mesta
flyter på riktigt bra. Jag har inte längre panikattacker och inte heller lika mycket ångest!
Använder fortsättningsvis det antidepressiva läkemedlet Venlafaxin, och tycker att det går
bra.  Jag känner att jag orkar med mycket och klarar av allting jag tar min an, något jag inte
känt på länge! Det är verkligen Superskönt att må bra igen. Jag förtjänar det. Allt gott åt er.

Fredrikas inlägg om att vinna!

Här har ni en verkligt stark tjej! Jag ville länka detta inlägg hon skrivit om hur det känns 
att vinna för det är så otroligt peppande. Fredrika har jobbat hårt och har vunnit över sin
sociala fobi. Hon är verkligen en förebild och en riktig kämpe. Hon har kommit så otroligt
långt och mår idag bra. Hon tar sig an nya saker och vågar så mycket. Alla reser sig upp och
ger henne en stor applåd. Bra jobbat Fredrika! Du är en sann förebild och du ska vara stolt!

"Jag har frigjort mig från mina handbojor och är redo
att ta emot allt som livet kastar på mig. Bring it on!

Det positiva som social fobin och ångesten gav mig var att idag har jag så lätt för
att älska livet. Att bara strosa runt i en affär är underbart, att träffa nya människor
är det bästa jag vet och så har jag väldigt lätt för att strunta i småsaker. Det finns
inga problem helt enkelt och finns det så löser jag dom."

länk till inlägget: http://fredrikasnellman.blogspot.fi/2013/01/lite-om-hur-det-ar-att-vinna.html

Ta efter henne kära läsare, läs hennes blogg för den är verkligen peppande! Man kan vekrligen lyckas
här i livet. Fast det känns jobbit och svårt så får ni inte ge upp. Se hur långt Fredrika kommit! Ni kan
om ni vill! Ta små steg i taget och tänk er in i framtiden, se ljus och glädje där. Se er som starka! :)

Kommentar: Hoppas du hade en fin jul och nyår. Hur står det till med dig? /Karin

Svar: Tack för kommentaren! Hoppas det nya året börjat bra för dig :)

Just nu mår jag ganska bra. Lite sämre än tidigare i höst och vinter men det
går i alla fall. Det måste det ju, eller hur? Jag har inga panikattacker och känner
knappt av några symtom på panikångest alls längre. Lite lätt obehag kan uppstå
ibland när jag är långt hemifrån eller när jag ska in i en stor affär, men annars
går det riktigt bra numera.  Jag är inte längre lika rädd och osäker på mig själv.

Dock har ångesten lite svårare att ge med sig. Jag känner av den dagligen och kan falla
ner i riktiga ångestluckor ibland. Men jag gör mitt bästa för att hålla mig ovanför ytan.
Jag ger fan i ångesten som skrapar på insidan och ler stort istället. Jag talar om saker
som bekymrar mig och försöker få mig själv att inse att jag nog ska klara det. Att det
går bra och att det inte är någon fara. Jag vet att känslorna av ångest fösvinner bara jag
inte visar mig svag. Att hela tiden hålla på med något hjälper. Träning är också bra!

Det är svårt att hela tiden vara stark, och emellanåt hinner verkligheten ikapp mig. Då kan
jag drabbas av ångestattacker och bara gråter och skriker. Men det går över, som det mesta.
Med hjälp och stöd från mina nära och kära klarar jag vardagen alldeles utmärkt. Jag vägrar
ge upp och "skrattar farorna rakt i ansiktet" istället för att låta dem ta över. Det går bra.

Kära läsare, känner ni till andra bloggar som ni blivit inspirerade eller hjälpta av?
Bloggar om ångest, panikångest, social fobi, depression eller annat liknande?

Här är en tjej som kontaktade mig och vill dela med sig av sina tankar åt er:
http://fridapeterssons.webblogg.se/

Mobbning - Om att vara stark!

Här är en video gjord av och om den starkaste tjejen jag känner. Hon är verkligen
fantastiskt duktig på att skriva och så fruktansvärt vacker. Hon berättar här om hur
hon som liten flicka blivit mobbad och hur hon kommit att klara sig ut ur ett mörker
av ångest och social fobi. Följ med i hennes kamp om att stoppa mobbningen!

Ett stort tack till dig Fredrika för att jag får dela med mig av denna film åt mina läsare!
Du är så jättemodig och stark! Stay strong, du är verkligen en alldeles fantastisk tjej!

Intervjuer ✓

Intervju nr. 4 - Ångest och social fobi

1. Ålder, Störning / Sjukdom / Problem / Diagnos
21 år. Har lidit av ångest och social fobi på grund av flera års mobbning.

2. Hur länge har du haft störningen / problemen?
Ångesten led jag av i cirka 12 år. Sociala fobin led jag av i cirka 4 år.

3. Hurudan är/var din vård / medicinering? Har det hjälpt dig?
Jag åt antidepressiva mediciner och beta blockerare. Jag åt medicinen i ett år och blev helt frisk.
Dock inte bara på grund av medicinen utan på grund av min envishet och beslutsamhet att blir frisk.

4. Vilka symtom har/hade du?
Lättare skulle det vara att säga, vilka symtom hade jag inte. Jag hade dagar då jag låg som död i
sängen. Jag orkade ingenting. Jag kunde ligga och stirra helt apatisk mitt ut i tomma intet i flera
timmar. När jag hade som värst ångest fick jag hjärtklappning, svettningar, svimmningsanfall,
svartna för ögonen. Jag undvek sociala situationer så långt det gick. Jag led för mig själv i tysthet.

5. Vad har du upplevt som jobbigast/svårast?
Att jag har missat så mycket på grund av att jag inte orkat eller klarat av att delta i olika sociala tillställningar.

6. Hur har din omgivning / dina anhöriga reagerat?
När jag berättade för mina anhöriga vad jag har varit med om blev de väldigt chockade och ledsna.
Idag är de väldigt stolta över mig för att jag har kommit så långt som jag gjort.

7. Vad gör/gjorde du för att må bättre?
Jag gjorde alla de saker som skrämde livet ur mig. Jag triggade mig till maxpunkten. Jag vet inte hur
många ställen jag svimmat på grund av ångest, vid frissan, olika villor, hemma i soffan och så vidare.
Ändå fortsatte jag att kämpa som en dåre och idag är jag frisk. Men det har inte varit en lätt kamp och
det har tagit många år.

8. Vad är ditt största framsteg/ Vad har du gjort riktigt bra?
Att jag har blivit helt frisk.

9. Vilka är dina mål just nu? Vad vill du lyckas med?
Jag vill berätta för andra om min historia och kunna hjälpa andra som sitter i samma situation
som jag har varit i.

10. Övrigt att tillägga?
Det är en lång kamp. Tålamod och beslutsamhet är A och O. Man ger upp tusen gånger,
man faller, man gråter, man skriker men det viktigaste av allt är att man tar sig upp tillbaka.
Och sist men inte minst man är aldrig ensam!

TACK för dina svar! Verkligen bra att du ställde upp! Ditt sätt att tänka kommer leda dig långt här i
världen. Du har något som många inte har. Du har viljan och modet att försöka. Jag är stolt över dig!
Jag är alldeles säker på att du kommer kunna hjälpa andra med problem, och du kommer göra det bra!