Hur panikångest känns

Ni som lider av panikångest kommer känna igen er nu. Men för er anhöriga eller ni andra som kikar in här,
som lever lyckligt ovetande om hur det känns, att ha en panikångest-attack vill jag med det här inlägget
försöka förklara hur det känns. Hur panikångesten påverkar en och hur det försvagar en. Ni som lever
lyckligt ovetande om hur det är att leva med den ständiga rädslan och oron - Skatta er lyckliga, för
det här är verkligen någonting som ni aldrig någonsin skulle vilja känna och uppleva.

Från första vaken stund är den nu så bekanta känslan där. Ångesten. Den smyger sig på. Sakta men säkert.
Likt ett bakhåll attackerar den dig, när du minst anar det. Och då kan du inget göra. Du är maktlös inför din
ångest. Det är i alla fall så det känns. Och tro mig, man vill inget hellre än övervinna känslan. Man skulle ju
bara vilja slå ner jäveln, kasta känslan i golvet och resa sig. Man skulle verkligen vilja stiga upp ur sängen,
sträcka på sig och säga: Idag mår jag bra. Jag känner ingen ångest what so ever. Men det får tyvärr inte.
Ångesten förlamar en. Känslomässigt och handlingsmässigt. Man kan inget göra. Inför ångesten är man
 maktlös. Hur mycket man än kämpar. Hur mycket man än förnekar så finns den där, redan från morgonen.

Jag säger inte att dagen i och med detta är dömd att misslyckas! Absolut inte. Det kan, med god tur, bli
en riktigt fin dag. Men ångesten kommer inte att ge med sig. Den är närvarande hela tiden, hela dagen lång.
Det handlar bara om din egen relation till den. Klarar du av att lägga den åt sidan, så att du klarar av att
göra dina dagliga sysslor? Är du stark nog att för en stund tysta ner känslorna av ångest för att kunna
göra något viktigt och värdefullt? Det är upp till dig. Jag är hemskt ledsen, men man måste lära sig leva
med ångesten. Den kommer inte att lämna dig ifred, hur mycket du än önskar det. Det går inte att förneka.

Med panikångest kommer, förutom ångesten även känslorna av oro, rastlöshet, osäkerhet och stress.
Du kan inte slappna av. Aldrig. Inte en endaste stund, för du är hela tiden på din vakt. Beredd att ta till
kamp eller flykt då paniken smyger sig på. I bilen, i skolan, på jobbet, i affären, på bussen, i kön, i stan.
Även i ditt eget hem har du full kontroll, tror du. Du önskar att du har kontroll över varje situation. Men
när kontrollen slinker dig ur händerna kommer paniken. Som en blixt från en klar himmel, och du hinner
inget göra. Panikångesten slår till med full kraft och panikattacken smyger sig på. Hjärtat börjar slå allt
fortare, pulsen ökar, benen domnar, knäna ger efter och du bli yr. Du har tappar kontrollen, och du blir
galen. Du kommer antagligen att dö. Ja, det är så det känns. Livet rinner iväg. Andetagen blir allt tyngre
att ta, det känns som om luften tar slut. Du har varmt och kallt om vartannat, svetten kryper fram och
du upplever starka overklighetskänslor. Nu har du verkligen ingen kontroll över vare sig dig själv eller
situationen du befinner dig i. Tankarna snurrar, hela världen snurrar och du mår väldigt väldigt dåligt.

När trycket sedan lättar och synen inte är lika suddig längre skulle man kunna tro att det inte kan bli
värre. Men visst, så lätt slipper du inte undan. Du har just haft en panikattack och nu kommer genast
rädslan för en ny. När kommer du få din nästa panikattack? Oron, stressen, rädslan. Du är aldrig ensam
för dessa tre känslor är alltid med dig. Dagligen, hela dagarna. Det är så det känns. Och man är verkligen
livrädd. Man är livrädd för att leva med dödsrädd för att dö. Varje dag. Hela tiden. Så skratta inte bort
det när någon med panikångest säger att de är rädda, för de är verkligen det. Väldigt väldigt rädda. Kom
ihåg det. Och utsätt inte personer med panikångest för svåra situationer, de är kanske inte beredda på att
ta de steget ännu. Det kommer! Men låt dem för guds skull göra det i sin egen takt. Ingen vet hur det
känns förrän man själv varit där. Livrädd. Så kom inte och säg att du vet hur det känns. För det vet  du
inte. Inte om du aldrig varit där, kallsvettig och med pulsen skyhög. Försök förstå, och ge inte upp!

Hoppas inlägget gjorde nytta! Kom gärna med kommentarer och åsikter om detta.