När är man frisk och när är man sjuk?

Gränsen mellan att vara frisk och att vara sjuk är flytande, glidande, svävande. Den är aldrig tydlig,
den är näst intill osynlig. Omöjlig för människans öga att se. När är man egentligen sjuk? När är man
normal eller frisk? Och vem står i makt att avgöra det egentligen? Din läkare? Din psykolog? Du själv?

Är jag frisk när jag vaknar utan ångest och rädsla för vad dagen kommer för med sig?
Är jag frisk då jag klarar av att klä på mig, sminka mig, äta morgonmål utan att bryta ihop?
Är jag frisk då tankarna inte snurrar lika vilt i huvudet längre?
Är jag frisk om jag kan skratta och le utan någon speciell orsak?
Är jag frisk när jag kan handla mat i affärer och gå på stan?
Är jag frisk när jag klarar av att umgås med människor utan att få panikattacker?

Kanske jag blir frisk om jag inbillar mig att jag är det. Om jag för mig själv bakom ljuset och manipulerar
mig själv att tro att jag faktiskt längtar efter social samhörighet, middagar med människor runt ett bord,
långa nätter ute på barer fulla med folk. Om jag ljuger för mig själv tillräckligt länge - blir jag frisk då?

När jag fick min diagnos var jag sjuk. Men när kommer jag bli friskförklarad? Friskförklarad utan
risk för återfall. Vad ska jag göra den dagen det händer? För den dagen kommer ju att komma.
Förr eller senare. Vi hoppas förstås på det förstnämnda.