Kvällen igår gick långt över förväntan! Jag stannade länge och mådde ganska bra överlag. Paniken
var ständigt närvarande, men jag klarade av att ignorera den såpass mycket att jag kunde ägna mig
åt det roliga också. När ångesten började riva i bröstet steg jag upp från bordet och gick iväg för att
andas en stund. Då lugnade jag ner mig och kunde delta i diskussionerna en stund igen. Jag är nog
rätt stolt över mig själv faktiskt. Jag var rädd och osäker, men jag stannade ändå, och hade rätt kul!

Jag visade i och med detta för mig själv att jag klarar av mer än jag tror. För jag stannade ju verkligen
kvar fast ångesten och panikkänslorna rev i mig. Jag gav inte upp! Detta spår ska jag fortsätta gå i!