Sviken av hälsovårdssystemet!

Jag tog i inlägget nedan upp hur det är att bli dåligt bemött i och med sin psykiska ohälsa. Jag ska nu
berätta om hur jag blev sviken av systemet. Jag tappade efter detta all tro på hälsovården och den hjälp
de har att erbjuda inom den. Man gjorde fel. Inte bara med mig utan också många andra i min skola.

I högstadiet blev jag för första gången deprimerad och fick även då ätstörningen anorexi. Jag lät hållas
ett tag men lärarna blev allt mer oroliga och till slut skickades jag till hälsovårdaren. Mot min vilja förstås.
Där blev jag bemött på de värsta av sätt. " Jaha, ännu en förstörd ungdom som söker uppmärksamhet ".
Jag var arg och bitter och fullkomligt vägrade att samarbeta med satmaran som konstigt nog fått tjänsten
som högstadiets hälsovårdare. Jag kallades till hennes rum dag efter dag och tröttnade snabbt på hennes
hemska bemötande och attityd. Och det är nu problemen börjar. Skolhälsovårdaren använde sig av
fysiskt våld, i mildare grad, men ändå. Hon rev i mig, drog mig i armen och tvingade mig upp på vågen.
Hon höll i mig med sina helvetes-klor och höll mig i ett stadigt grepp. Jag försökte slita mig loss, men
var fast. Detta upprepades vid ett flertal tillfällen, men jag visste inget om rättigheter och karate. Sorgligt
 nog. Om jag hade varit modigare och starkare hade  jag garanterat gett den kvinnan en omgång.

Vidare bröt hon mot tystnadsplikten. Hon gick bakom ryggen på mig och ringde mot min vilja hem till
mina föräldrar. Hon skapade olycka och stridigheter i vårt hem. Och jag har aldrig mått så dåligt hemma
som jag gjorde under den här tiden. Jag skrek åt skolhälsovårdaren. Hur mycket jag hatade henne och
hur mycket hon förstört. Och helt ärligt så blev det aldrig sig likt i mitt hem efter detta. Skolhälsovårdaren
slog sönder all trygghet jag kände hemma och i skolan. Jag blev rädd för att vara överallt. Fy fan.

Jag hoppas verkligen. För alla ungdomars skull att häxan inte längre är kvar i tjänst. En låt tillägnad henne: