och visade stort intresse och empati. Blickarna jag fick under presentationens gång sade mer än tusen ord.
Jag hade med mig broschyrer, boken: ingen panik, och förpackningarna till mina mediciner. Klassen tycktes
vara intresserade av dem. Jag hade även med mitt häfte med positiva tankar. Jag känner verkligen att jag
öppnade mig för mina klasskamrater, jag visade och berättade öppet om min allra största svaghet, det som
skrämmer mig mest. Men de tog det hela väldigt bra. Och feedbacken jag fick efteråt var verkligen otrolig.
Applåder och värmande ord fick mig att inse att det jag gjort verkligen var bra. Jag är nöjd över min insats.
Om ni skulle veta hur glad jag är. Jag har nått ett stort mål - och jag klarade det bra! Det var en riktig utmaning,
och jag är så glad över att jag fick den här chansen. Det var verkligen värt det. Jag klarade det, nu kan jag klara
precis vad som helst. Vad som helst i hela världen! Och panikångesten kan dra så långt pepparn växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar