Spänningen stiger!

Idag står jag inför en stor utmaning, men jag vet helt ärligt inte om jag är nervös eller bara väldigt ivrig att
göra det. Jag ska hålla ett föredrag för hela min klass där jag öppet berättar om min panikångest, hur jag
upplever den, symtomen jag har vid mina panikångest-attacker och hur det är att leva med den ständiga
oron och ångesten. Jag har vänt ut och in på detta men kommer varje gång fram till att jag verkligen vill
att mina studiekamrater ska känna till detta om mig. Jag kommer trots allt att spendera väldigt mycket tid
tillsammans med dem och det är även med dem jag kommer hamna i många av de svåra situationer som
skrämmer mig. Hoppas bara att allt går bra idag. Hoppas! Ni får hålla tummarna för mig nu. Det behövs.

Efter idag får jag verkligen vara stolt över mig själv! Det är ändå en ganska stor skillnad, att gå från att inte
våga gå utanför dörren, bli ångestfylld och få panikattacker om jag är för långt bort hemifrån till att stå där,
framför min klass och berätta om det värsta jag har i mitt liv. Det mest fruktansvärda och avskyvärda.