Vill du verkligen det här?

Att leva med panikångest kan dagligen medföra ett mångfald negativa och jobbiga upplevelser
för den drabbade. Plötslig ångest i en helt vardaglig situation är väl aldrig någonting önskvärt.
Kraftiga känslor av andnöd i en alldeles normal situation är väl knappast något man längtar efter
att få uppleva. Panikångesten beskrivs  oftast (och inte alltför sällan av mig själv) som tung, svår,
hemsk, jobbig, outhärdlig och fruktansvärd. Man kan tycka att det varken finns början eller slut
på den hemska tillvaron av rädsla man dagligen befinner sig i. Rädslan för panikångest attacker.

Vi är alla olika. Olika, unika individer med olika åsikter och värderingar. Alla vi som lider av
panikångest är också olika. Vi upplever våra symtom olika, påverkas olika av medicineringen
och har olika situationer/platser/personer/upplevelser som skrämmer/hotar just oss. Och det
som eventuellt kan vara det allra viktigaste av allt: vi har alla olika erfarenheter. Vi har varit
med om så mycket i våra liv, så många olika upplevelser som senare kommit att forma oss
till de personer vi är idag. Dina erfarenheter är viktiga i det här, hur du anpassar dig till ditt
eget liv med panikångesten är beroende av hur du tidigare klarat av motgångar, hur du är van
att pusha dig själv, stärka dig själv och framför allt lita på dig själv. Lita på att du kan, men
lyssna också på dig själv. Knuffa inte dig själv framåt, när du vet att du inte klarar av det.
Det blir  bara värre då. Lär dig lyssna på din kropp, hur mycket klarar du av egentligen?

Du kommer inte att kunna ta dig framåt och du förnekar dina brister och svagheter. Lär dig
istället använda dom till något bättre. Acceptera dom, det kommer du garanterat att vinna på.
Om du lider av panikångest, acceptera det. Jag vet att det är svårt. Ingen vill leva med något
sådant, men när det nu har hänt, gör inte situationen värre genom att neka allt och köra för
fullt som om inget hade några gränser. Det kommer komma en vägg emot, förr eller senare,
och istället för att då plötsligt inse hur sönderkörda dina nerver är, förbered dig för detta på
ett sunt sätt. Lär dig göra det bästa av situationerna, lär den hantera dina panikångestattacker.

Om du bara pushar och pushar kommer din kropp att säga ifrån. Det är inte hälsosamt att
neka och skjuta undan sådant som du ändå kommer tvingas hantera i något skede. Tro på
dig själv och gör allt i din egen takt. Tvinga inte iväg dig själv till platser/situationer du är
livrädd för, du kommer reagera på ett eller annat sätt. Ta det långsamt, i en behaglig takt
som du hinner med i. Ta ett steg i taget - då kommer du slutligen att kunna möta dina hot
och faror, på dina villkor, och när du är redo för det. Det gör dig starkare i längden.