Psykologbesök nummer. 8

Kom nyligen hem från mitt besök hos psykologen. När jag satt i väntrummet blev jag plötsligt hemskt
nervös. Jag fick tungt att andas och kände hur paniken ville bryta ut. Tog djupa andetag och räknade
till tio ett antal gånger. När jag sedan blev inropad kändes det lite bättre, fortfarande spänt och nervöst
dock. Jag började med att berätta hur det under en tid (på några veckor) varit mycket bättre. Jag har
varit energifylld och orkat med mycket mer än jag brukar. Jag har även varit gladare än vanligt och
faktiskt fått saker gjorda. Men nu känns det som att jag är på väg ner igen.

Psykologen sa att det är alldeles normalt. Personer som lider av panikångest och andra ångestsyndrom
upplever ofta tydliga upp och nedgångar i det vardagliga livet samt sinnesstämningen. Man kan känna
att man mår bättre en tid för att sedan sjunka ner en bit igen. Som en berg- och dalbana ungefär.

Hon sa att det är viktigt att jag inte blir besviken på mig själv, för att jag mår sämre igen. Jag har inte
misslyckats eller gjort något fel. Det är såhär sjukdomen fungerar. Upp och nedgångar om vartannat.
Jag ska inte klandra mig själv för att jag är mer ångestfylld nu än för några veckor sedan, om ett tag
kommer det högst antagligen att börja kännas bättre igen. Eftersom jag lättare får panikångestattacker
igen, i och med min försämrade tillstånd, så frågade jag hur jag skall göra med dem. På detta svarade
psykologen att jag alltid skall komma ihåg att det inte är farligt. Jag kommer inte att dö, och jag är
trygg. Jag svävar inte i livsfara fastän situationen tycks vara så. Vi kom även fram till en mycket viktig
sak under dagens besök. Ska skriva ett separat inlägg om det någon gång under dagen / kvällen.