Anhöriga,

Era nära och kära som lider av panikångest behöver er. De behöver ert förtroende och er förståelse.
De behöver någon som tror på dem, hoppas på dem. Och de vill inget hellre än att någon ska förstå
dem. De går igenom något väldigt tungt, och de måste ni komma ihåg. Ta inte era nära och kära för -
givet, att gå ut och handla är inte någon lätt uppgift! Tvinga dem inte till saker/situationer de är rädda
för, men låt dem heller inte alltid komma undan. Hitta en balansgång och kommunicera! Fråga hur det
känns, hur personen mår - ta personen som lider av panikångest på allvar! Ta ett steg i taget, tillsammans.

Vardagen för en person som lider av panikångest är svår. Det handlar om rädsla, misstro och ångest.
Hela dagen lång. Så alla ni anhöriga där ute, ta hand om era nära och kära! För de behöver er, mer än
ni tror. Ni behöver finnas där för dem, men även ge dem chansen att få försöka själv. Tack för allt ni
gör, och för att ni försöker. Ge inte upp hoppet på era nära och kära. De klarar mer än de själva tror.