Jag mår inte alls bra nu. Min livssituation har förändrats drastiskt och allt går alldeles för fort.
Kämpar med att hinna ikapp. Återkommer här på bloggen då livet känns värt att leva igen.

Sköt om er kära läsare!

"  Hej, Jag är ny på din blogg och fullkomligt älskar att läsa den. Något som jag har känt sen jag fick

min första attack för två år sedan är att man känner sig så otroligt ensam och isolerar sig gärna så det

är väldigt roligt att se att någon faktiskt har gjort en blogg om det.

Jag gick på citalopram tidigare och trivdes bra med den medicinen dock sa min läkare att nya studier har

visat att vissa hjärtproblem har framkommit (inte enbart av tabletterna givetvis) och fick då byta till sertralin.

Och biverkningarna på dessa var hemska. Kändes som att man "gick 14 steg bakåt" ungefär, hela processen

började om och jag känner igen mig i många utav de biverkningar du beskriver. "

- Tack så väldigt mycket för din kommentar Sara! Det glädjer mig verkligen att du gillar min blogg
om panikångest :) Det känns super-skönt att känna igen sig, fastän det inte handlar om roliga saker.
Det är ändå en stor lättnad att man inte är ensam, att man inte är "underlig" eller "konstigt".
Det vi upplever är fullkomligt normalt och absolut ingenting att skämmas över.

Skrämmande att hjärtproblem framkommit i samband med användning av Citalopram. Det är ju trots
allt en medicin som väldigt ofta skrivs ut till personer med ångest / panikattacker / depression. Vilken
tur att du fick  byta medicin i alla fall. Biverkningarna är jobbiga, men man ska försöka komma ihåg
att det går över. Kroppen ska reagera på olika läkemedel, annars skulle det vara konstigt. Hur jobbigt
det än är så blir det bättre. Drick vatten om du upplever illamående som en biverkning! Det hjälpte
mig mycket när jag mådde som sämst! Om biverkningarna bara blir värre ska du kontakta läkare.

Dagens uppmuntrande ord! :)

Hur du som anhörig kan underlätta panikattacker

Att vara anhörig till en person som lider av panikångest kan vara frustrerande, jobbigt och många
gånger kanske allt känns helt hopplöst. Om du som anhörig rent konkret vill hjälpa din vän med
panikattacker finns det några saker du kan tänka på. Sånt du kan göra och sånt du vill undvika.

Observera att följande saker som jag listat nedan är personliga och jag utgår endast från mig själv.
Självfallet varierar detta från fall till fall, så lär dig som anhörig att läsa av din närstående. Hur vill
just han eller hon ha det. När mår han/hon bra och vad kan leda till att situationen blir värre?

När en panikattack bryter ut i din närvaro:

+ Ta din närstående i handen/håll om honom/henne. Att känna att man inte är ensam underlättar.
+ Tala med honom/henne. Led tankarna åt andra håll. Tala om vadsomhelst! Vädret, naturen, djur?

+ Håll dig lugn! - Lugnet smittar av sig och får personen att må bättre efter attacken.

+ Låt din närstående ta det i sin egen takt, att skynda och stressa gör attacken värre!

+ Visa att du bryr dig och inte skäms, om tårarna rinner - torka dem.

- Se inte personen i ögonen, du kommer bara att förvirra honom/henne ännu mer.

- Lämna honom/henne inte ensam. Trygghet, närhet och lugn kan rädda många situationer.

- Tvinga inte personen till något som känns svårt just då. Han/hon går in i ex. butiken då de kan.

- Fråga inte om viktiga saker, under en panikattack tänker man inte klart!

- Få inte personen att känna sig utsatt och hjälplös! - Låt honom/henne dra sig undan.

 

Då vet jag att historien upprepar sig själv

Den tryckande känslan lägger sig över hela bröstet. Den griper tag om mig med sina klor.
Den river och sliter. Den kalla, hårda, fruktansvärda ångesten. Den håller mig allt hårdare
igen. Jag känner allt för väl igen symtomen, de upprepar sig gång efter annan, när jag minst
anar det. De överrumplar mig - och jag blir ju så fruktansvärt ledsen. Jag vill må bra nu.

Mina tankar som jag under två månaders tid kommit så bra överens med börjar göra uppror igen.
De följer inga logiska mönster, utan viker av och vänder om och flyger hit och dit. Irrationellt.

Mina händer som stadigt greppat och hållit, skakar lite mer varje dag.

Oron, rastlösheten, rädslan, ensamheten. De kommer alla på en gång.
Ångesten, ångesten, ångesten - den lämnar mig allt mer sällan oberörd igen.

Jag känner mig själv tillräckligt bra. Att neka allt gör inte saken bättre. Jag kommer dagligen
på mig själv med att vandra omkring, oroligt, utan något egentligt mål. Jag har svårt att
koncentrera mig, att följa med. Jag lämnar bakom. Jag orkar inte.
Orkar inte träna, äta, vara social. Jag orkar bara inte.

Jag vill, tro mig. Jag önskar att detta berodde på lathet. Men jag vet bättre än så.
När jag kommer på mig själv med att ringa pojkvännen och mamma, lite för ofta.
Då vet jag att historien upprepar sig själv.

Ångesten är ett faktum. Och jag vet. Jag är fullt medveten om att jag inte kan gömma mig,
inte kan springa undan den. Den hinner alltid i fatt mig.

Jag fryser och gömmer mig under mjuka filtar, i hopp om att få ligga där för alltid. 

"Paula had her first panic attack 6 months ago. She was in her office preparing
for an important work presentation when, suddenly, she felt an intense wave of
fear. Then the room started spinning and she felt like she was going to throw up.
Her whole body was shaking, she couldn’t catch her breath, and her heart was
pounding out of her chest. She gripped her desk until the episode passed,
but it  left her deeply shaken.

Paula had her next panic attack three weeks later, and since then, they’ve been
occurring with increasing frequency. She never knows when or where she’ll suffer
an attack, but she’s afraid of having one in public. Consequently, she’s been staying
home after work, rather than going out with friends. She also refuses to ride the elevator
up to her 12th floor office out of fear of being trapped if she has another panic attack."

Någon som känner igen sig? - länk 

Musik: Anna Abreu & Redrama

You're moving on
That's what they say
But how can I feel this way
With a broken heart
Alone in the dark
Looking for a way to escape
When it gets hard
You gotta stay strong
When everybody wants you to fail
We are the world today
We lost the spark
And that's the worst part
But you gotta take the good with the bad
No matter what cards you got
You still gotta play your hand
When it gets hard
You gotta stay strong
You'll see what I mean one day
(It could be)
We are the world today

Worst part is over
Signs will show you when you're through
It's always the darkest before you see the light
You keep on falling
Hear me calling out to you
Just don't give up
Don't let nobody break you down

[Redrama]
Light is back the shit
Doubt it was happened, oh
Just when you told you were planned it, no
Nobody there to grand the wish
Came turn down back slip on the trampoline
Carry in the own world
Worst part is shoulder
Worst part is that the telling me
The worst part is over
Try to get that whole to god
Get the physical
I see my brother in the stars
I guess he know

Worst part is over
Signs will show you when you're through
it's always the darkest before you see the light
You keep on falling
Hear me calling out to you
Just don't give up
Don't let nobody break you down

You keep on falling
Hear me calling out to you
Just don't give up
Don't let nobody break you down
Get back on your feet when
They're knocking them down
And keep believing
Just follow the sound
So when you're falling
Hear me calling
I keep holding on to you

Worst part is over
Signs will show you when you're through
it's always the darkest before you see the light
You keep on falling
Hear me calling out to you
Just don't give up
Don't let nobody break you down

You keep on falling
Hear me calling out to you
Just don't give up
Don't let nobody break you down

Just nu känns det sådär. Jag stiger upp varje morgon, gör det jag ska. Automatiskt.
Jag känner mig som ett inspelat band som rullar på, går vidare, på nytt och på nytt
bara för att någon, någonstans trycker på play-knappen.

Vad händer när denna någon tröttnar, och kanske slutar trycka på play?

Slutar sätta igång mig varje morgon på nytt och på nytt. Stannar jag på stället då?

Jag kommer bli bra. Iallafall tillräckligt bra. I'll be ok.