Gränsen mellan att vara frisk och att vara sjuk är flytande, glidande, svävande. Den är aldrig tydlig, den är näst intill osynlig. Omöjlig för människans öga att se. När är man egentligen sjuk? När är man normal eller frisk? Och vem står i makt att avgöra det egentligen? Din läkare? Din psykolog? Du själv?
Är jag frisk när jag vaknar utan ångest och rädsla för vad dagen kommer för med sig? Är jag frisk då jag klarar av att klä på mig, sminka mig, äta morgonmål utan att bryta ihop? Är jag frisk då tankarna inte snurrar lika vilt i huvudet längre? Är jag frisk om jag kan skratta och le utan någon speciell orsak? Är jag frisk när jag kan handla mat i affärer och gå på stan? Är jag frisk när jag klarar av att umgås med människor utan att få panikattacker?
Kanske jag blir frisk om jag inbillar mig att jag är det. Om jag för mig själv bakom ljuset och manipulerar mig själv att tro att jag faktiskt längtar efter social samhörighet, middagar med människor runt ett bord, långa nätter ute på barer fulla med folk. Om jag ljuger för mig själv tillräckligt länge - blir jag frisk då?
När jag fick min diagnos var jag sjuk. Men när kommer jag bli friskförklarad? Friskförklarad utan risk för återfall. Vad ska jag göra den dagen det händer? För den dagen kommer ju att komma. Förr eller senare. Vi hoppas förstås på det förstnämnda.
För att orka, för att kunna och för att klara av de krav som ställs på oss. Det är inget konstigt med det. Man kan inte förväntas vara stark i alla lägen. Ibland behöver man få bryta ihop för att kunna fortsätta framåt. För att kunna hänga med i det hektiska tempot behöver en del personer mer stöd och hjälp än andra. Om mediciner kan utgöra ett stöd för någon är det något alldeles fantastiskt.
För mig kom medicinerna att bli min räddning. En väg ut och något stadigt att hålla fast vid. När jag var längst ner under ytan - insåg jag, att nu kan ingenting bli värre. Det kan bara inte bli värre än så här. Att börja ta mediciner mot min depression och panikångest var skrämmande, men samtidigt var det en sista utväg. Medicinerna kom att hjälpa mig på min väg mot en förbättring, de höll mig flytande.
Nedan har jag listat ett antal länkar till hemsidor som jag anser att är bra att läsa om man känner sig osäker eller bara vill veta mer om något som har med panikångest att göra. Hoppas ni har nytta av länkarna. Att få läsa och känna igen sig kan vara till stor hjälp och ge en känsla av samhörighet.
Som ni kanske sett har jag under några månaders tid haft en gallup-undersökning här på bloggen. På startsidan har ni kunnat svara på frågan: Vilken anknytning har du till panikångest?
Sammanlagt var ni 52 stycken som ställde upp och svarade på enkäten. Stort tack till alla er! :)
Nedan ser ni resultatet av undersökningen. En ny undersökningsfråga kommer snart upp!
En sång för alla oss. För alla oss som kämpar och strider dag ut och dag in.
Fille (Verse 1): För alla dom som relaterar, till mycket slit men lite fleece att inkassera dedikerar till knegartyper som bollar flera, jobb för att tjäna mer, ett minimum för'tt existera. För lillebror som blivit stor så himla snabbt för pappa drog o mamma drar me sprit o lack Men ingen hör och ingen ser så ingen vet att d'en hemlighet han bär på i sin ensamhet För varje tom själ som kämpar mot beroende slaggar i källarutrymmen utan ett boende Drömmer om varma nätter, hoppas på bättre dagar långt bort från gatan o'att kunna sova med mätta magar För lillasyster, som är så dyster för juletider betyder att pappa aldrig'e nykter En sång för alla er, som inte pallar mer men håller huvet högt o vägrar falla ner
Mogge (Chorus): En sång för alla dom som vågar drömma och håller hoppet vid liv En sång för alla dom som står vid sidan och ser livet glida förbi En sång för alla dom som förlorat något och aldrig funnit nån frid En sång för alla dom, En sång för alla dom
Petter (Verse 2): Stockholms stadssilhuetten, är det sanningen vi slåss mot gatlyktor lyser upp himlen och hela kosmos. De inte, snön som faller eller stjärnorna som lyser, de en kall själ som bor vid en port o ständigt fryser. För dig som somnar i din (duc-sent-solo)
o drömmer om en partner i livet så ni kan bo två. En sång för dig som alltid springer mot tiden som kämpar på ditt kneg men aldrig hinner leva livet. För de behövande, allena själar som trälar, de som lever under ytan utan gälar. O tiden i december de inte kylan som gör det sämre, de ensamheten att va själv utan vänner. Farbli som vävda, ja du ser om du tittar de finns överallt där du får tomma blickar staden e densamma, synd att människor förändras och vi lever i en tid där människors standard försämrats
Mogge (Chorus): En sång för alla dom som vågar drömma och håller hoppet vid liv En sång för alla dom som står vid sidan och ser livet glida förbi En sång för alla dom som förlorat något och aldrig funnit nån frid En sång för alla dom, En sång för alla dom
Ison (Verse 3): Den här e från mig till er, jag bjuder på den hära jag David Blaine'ar stället, stannar upp sen svävar. Pausa, fyller upp golven och jag tänder till folket som Public Enemy och Fight The Power. F-I-L-L-E, I-S-O-N, P-E- Dubbel T -E-R, fattaré. Tre så heta, som ni lär veta, releasen för singeln omtalad som mellandagsrea o, bättre tider kommer när ingen verkar veta alla jädra solstrålar verkar flytta till Kreta. Hänger bara med folk som går rakryggade, jag för deras talan vissa av dem e skyggare. Men ja'har inte glömt bort er, aldrig e ni bortglömda jag lägger spotlighten på er som min [HighWon] tröja Vi e all-in, re-raisa måste höja om du känner som vi gör så måste du höja..
Mogge (Bridge + Chorus): ...dina frågor ut till alla dom som vågar drömma och håller hoppet vid liv En sång för alla dom som står vid sidan och ser livet glida förbi En sång för alla dom som förlorat något och aldrig funnit nån frid En sång för alla dom, En sång för alla dom
En sång för alla dom som vågar drömma och håller hoppet vid liv En sång för alla dom som står vid sidan och ser livet glida förbi En sång för alla dom som förlorat något och aldrig funnit nån frid En sång för alla dom, En sång för alla dom
