Jag började med att berätta om hur läkarbesöket hade gått och min oro över medicineringen.
Psykologen fick mig lugnare och sa att det inte är någon panik, att jag inte behöver veta om
den höjda dosen hjälper eller om vi ska byta till en helt ny medicin. Hon sa att det är helt okej
att inte veta och att skjuta upp beslutet tills vidare. Detta hade jag alltså inte insett på egen hand.
Kände mig lättad men samtidigt något dumförklarad. Varför kan jag inte på egen hand reda ut
så enkla saker? Det har blivit allt svårare för mig att tänka logiskt på den senaste tiden.
Vidare funderade vi kring min vardag, att den blir onödigt tung att vara i eftersom jag stressar
så mycket och ställer allt för stora krav på mig själv. Jag tar åt mig så mycket uppgifter och jobb
som möjligt för att inte ha tid att tänka på mig själv och hur jag mår. Jag bygger murar runt omkring
mig så att inget och ingen kan störa mig i min brådska. Psykologen tycker att jag skyndar för mycket.
Samtalet avslutades med att vi riktade in mig på det positiva som kommer i den närmsta framtiden.
Jag ska nu försöka fokusera på det och glömma allt onödigt som jag oroar mig över. Nästa tid är om
två veckor. Hoppas att allt går bra tills dess och att jag kan lugna ner mig något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar