Som rubriken avslöjar var mitt tillstånd igår något förändrat. Orsaken är att det ordnades en hundutställning
här i närheten, och mitt intresse för hundar (och andra djur) är mycketmycket stort. Jag ville så gärna gå till
utställningen och se på alla fina hundar. Jag ville det verkligen så mycket! - men samtidigt var jag minst lika
rädd för att fara iväg dit. Och för varje timme som närmade sig tiden för avfärd blev jag allt snurrigare och
mer orolig. Ångesten pumpade i bröstet - men iväg, det skulle jag. Så jag tog mina piller och åkte iväg.
På mässan / utställningen var det närmare 2000 människor. TVÅTUSEN MÄNNISKOR. När jag kom in
och såg ut över havet av folkmassorna var jag nog nära att vända på klacken och rusa ut. Men lyckligt nog
så gjorde jag inte det. Jag stannade kvar och köpte till och med lite grejer. Överlag gick det hela bra, då jag
väl var inne tog intresset över. Jag klarade mig faktiskt riktigt bra. Ännu ett stort stort framsteg för mig!
Dessvärre hann jag inte känna lyckan pumpa många timmar. När den lugnande medicinen sedan började
rinna ur systemet och tappa sin verkan - kastades jag handlöst tillbaka in i verkligheten. Hjärtklappning,
svettning, yrsel och illamående. Jag kände mig fullständigt berusad och hade inte riktigt koll på något alls.
Jag somnade okontrollerat på sängen och sov djupt i någon timme. Sen var jag yr och smålullig resten
av kvällen. Tyvärr inte på något trevligt sätt. Tankarna lades ovan på varann och jag kände krypningar
över hela kroppen. Usch och fy. Varför måste medicinerna ha sådana kraftiga biverkningar på mig?!
Det är nog med all rätt som medicinen är märkt som triangel-medicin. Jag kan bara tänka mig hurudant
helvete det hela skulle ha slutat i om jag hade försökt köra bil under kvällens gång. Öde och elände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar