En omgång med kommentarer och svar

Hejsan!

För det första vill jag tacka för en otroligt bra blogg, det är skönt att läsa om fler som har problem

(hm, det där kändes konstigt att skriva men du förstår vad jag menar). Du är väldigt stark som orkar

skriva så öppet, och jag är säker på att din blogg varit till hjälp för många som lider av panikångest. :)

Min fråga gäller psykologbesök. Jag vet att du går till psykolog och jag undrar till hur stor grad du känner

att detta hjälper dig? Hittade du direkt en bra psykolog eller fick du leta? Vilken väg gick du för att få hjälp?

(Mitt problem är ganska allvarlig social ångest samt depression och tröskeln till att jag skulle söka hjälp
är i dagsläget rätt stor, men börjar sakta men säkert inse att jag inte kan hantera detta på egen hand.)

Svar: Tack för din fina kommentar! Jag förstår vad du menar, man kan inte precis uttrycka det
på något annat sätt. Jag hoppas verkligen att jag har kunnat hjälpa någon annan med problem :)

Din fråga gällde psykologer: Jag känner att min samtalsterapi hos psykologen har hjälpt mig
rätt mycket! Att få prata om vad som snurrar i huvudet hjälper mycket mer än man tror! Dock är
jag inte helt nöjd med vården jag får hos min psykolog eftersom jag skulle vilja ha något konkret
att göra för att bli bättre. Sådan vård måste jag söka på annat håll, vilket är lita synd.

Det här med att hitta en bra psykolog har jag förstått att inte alltid är helt lätt. Jag själv har
haft problem i många år och har hunnit gå hos riktiga idioter och riktiga änglar. Vid sjukhuset var
alla idioter och behandlade mig som ett litet osäkert barn. Dit vill jag aldrig gå igen. Jag vände
mig efter denna besvikelse istället till stadens ungdomsmottagning / ungdomsstation där jag
omedelbart sattes under vård i form av samtalsterapi med en egen psykolog. Detta har funkat
riktigt bra och där blev jag bra bemött! Jag sökte helt enkelt upp på nätet var i min stad jag kunde
få hjälp och ringde till ungdomsstationen. Det var nervöst att ringa dit. Jag var livrädd. Samma
sak med det första psykologbesöket. Det är fruktansvärt nervöst - men det går över. Det ska  vara
spännande med nya saker. Så lämna det inte åt sidan för att du är rädd! Det går över rätt fort! :)

Jag rekommenderar verkligen att du ska ta kontakt till psykolog eller vårdstation för att få vidare hjälp.
Man vill så gärna klara sig på egen hand, men tyvärr så är det inte alltid möjligt. Att söka hjälp kommer
att vara värt det. Det kan jag lova dig! Steget är svårt att ta, jag satt och darrade som ett löv i vinden inför
det första besöket hos psykologen. Det är tungt och svårt att öppna sig och prata om allt som känns
jobbigt, men det är helt okej att ta det långsamt! Ta det som det kommer, lite i gången så ska det nog
bli bra! Ta kontakt och pröva dig fram! Det är du och din hälsa som är viktigast i alla lägen! Lycka till! :)