kontrat med ett synnerligen maniskt tänkande. Allt bara snurrar just nu. Jag får inget grepp om vare sig mig
själv eller verkligheten. Det kan bli riktigt obehagligt undan för undan. Min psykolog och jag lever i hoppet
om att detta maniska levnadstillstånd kommit som en bieffekt av den antidepressiva medicinen jag äter. För
om detta är något jag utvecklat på egen hand vet jag nog inte vad jag skall ta mig till. Vill bara ha lugn och ro.
Mina dagar består av att skynda. Jag skyndar och skyndar och ändå hinner jag aldrig med någonting alls.
Alla andra är så långsamma, allt går så långsamt. Jag är bara hyper hyper hyper. Till och med andningen är
snabbare. Jag andas snabbt för att hinna tänka mer. Men ändå kör det bara ihop sig i huvudet och mina
planer blir till ingenting. Jag vill så mycket men presterar egentligen väldigt lite. Min verklighetsuppfattning
känns något bristfällig. Jag kan ärligt talar säga att jag ibland, när jag stannar upp i min brådska, inte riktigt
vet var jag befinner mig. Jag får panik och försöker komma fram till en vettig förklarning, men utan något
vidare tillförlitligt resultat. Jag kan inte skilja på vad jag ska göra, borde göra och kan göra. Allt bara kör
ihop sig till en enda trasslig hög. Och det tar alldeles för länge att reda ut trasslet. Istället lämnar jag det
och kör vidare. Min tankeverksamhet går på högvarv. Kan man bara inte få vara lugn och stillsam istället?
Jag ska stiga upp nu. Ja det ska jag. Nej det ska jag inte. Borde jag stiga upp. Kanske det är kallt idag.
Hoppas det inte är så kallt. Jag fryser. Jag måste ta på mig något varmt idag. Men kanske det blir för
varmt då. Vad ska jag äta idag. Orkar nog inte laga något. Blir nog ingen mat idag. Men borde jag inte
stiga upp nu. Vad är klockan. När börjar jag skolan. Måste sminka mig. Vad ska jag klä på mig. Vad
ska jag göra. Ska jag äta morgonmål nu. Jo, jag stiger upp och äter morgonmål nu. Men jag sminkar mig
först. Sen måste jag ta reda på när jag börjar skolan. Tänk om jag redan börjat. Jag är nog försenad.
Hur länge har jag legat här. Lugna ner dig. Nej, hinner inte. Måste skynda. Ska äta, sminka och klä på. Äta
sminka och klä på. Men när ska jag iväg. Måste städa. Hinner inte. Kanske jag inte far till skolan över
huvudtaget. Ska plocka undan allt. Vad är det för dag. Måste öppna gardinerna och se ut. Nej jag vill
inte. Det är säkert dåligt väder. Måste skynda nu. Allt går för långsamt. Måste måste måste iväg nu.
- Så där snurrar tankarna redan från det att jag vaknar. I hög hastighet rusar tankarna fram och tillbaka
medan jag försöker resonera med mig själv. Finner inget inre lugn, bara panik panik panik. Hela dagen
lång. Tankarna håller på så här under hela dagen, det spelar ingen roll vad jag gör. De fortsätter i samma
takt ändå. Skulle bara vilja stänga av huvudet och gå runt som i koma. Inte tänka något alls. Ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar