Jag fryser så mycket nu igen, och dom säger att jag har magrat. Hur sover du, och hur är det med maten?
Varför frågar ni mig? Jag vet varken ut eller in. Jag är tillbaka i gamla banor igen. Och jag har så förbannat
svårt att komma ihåg. Att minnas. Mitt närminne sviker, och det skrämmer mig. Jag har svårt att skilja på
dagarna, de liksom flyter ihop. Precis som allt annat. Jag kan inte tänka klart, tankarna bara snurrar runt.

Läkare och psykolog vädjar. De ber mig att ta mina benzodiazepiner. De säger att jag tappat förmågan
att känna trygghet. Och jag kan inte annat än hålla med. Den ständiga oron, rastlösheten. Den lämnar
mig aldrig. Jag tror mig ha allt på klart men ändå tycks motsatsen alltjämt gå att bevisa. Jag vill bara ha
lugn. Tystnad, stillhet. Jag vill kunna slappna av, bara för en liten stund. Jag vill sluta gå på högvarv nu.