Ur min dagbok

19.11.2011

" nu ska jag ta mig i kragen.
jag ska dricka upp mitt kaffe. resa mig upp. torka tårarna. le.
kanske.

sen ska jag klä på mig fina kläder. varma kläder. det är minusgrader ute idag.
jag ska sminka mig. med alla ränder runt ögonen. så att jag blir fin. lite fin.
jag ska gå runt, med snabba steg och samla ihop saker som kan behövas.
och städa lite. av bara farten. så mår jag kanske bättre sen.

så kommer det stora. jag ska klä på mig utekläder. och gå ut.
möta kylan. möta ansikten. möta människor.
tyst. inte ett ord. för här vill jag inte bli sedd.

jag ska gå in till stan. jo, det ska jag. hör du det. jag ska!
där ska jag köpa en fin bok. en dagbok.
en riktigt fin en.

synd nog så vet jag redan nu att den fina boken kommer från början till slut
att smutsas ner av mina hemska tankar.
men om det hjälper, ens något litet.
så är det värt att offra den fina dagboken.
för det. för mig. för alla jag älskar runt omkring mig.

någon måste falla offer här. och hellre får det vara något materiellt
än mina fina människor i min omgivning.

så nu. nu kör vi. nu ska jag ge allt jag har. och hoppas på det bästa. "

___________________________________________________________

Här var jag hemskt frustrerad över att jag i ett antal timmar gått omkring i lägenheten och velat till stan
för att köpa en dagbok. Men panikångesten tog över gång efter annan, den höll mig kvar och tyngde
mig allt längre ner. Slutligen blev jag hysteriskt arg, skrev texten ovan och tro det eller ej, men strax
därefter vågade jag mig till stan där jag köpte en dagbok som jag fortsättningsvis skriver i dagligen.

Så, vad lär vi oss av detta? Kämpa på, det kan verka svårt, men det känns ju så jätteskönt då man
en vacker dag lyckas. Låt inte rädslan ta över och hålla dig tillbaka. Våga ta steget ut, du kan om du vill!