lördag, januari 07, 2012
Mina rädslor
Tänkte skriva lite om de saker som skrämmer mig. Om du någonsin upplevt rädslor för liknande
situationer så kom då ihåg att du inte är ensam. Och du är verkligen inte konstig på något sätt.
Fast än rädslorna beskrivs som irrationella har de sannerligen full kraft och är i allra högsta grad
verkliga. Den som upplever panikångest är livrädd, på riktigt. Man inbillar sig att man står inför
en livshotande fara och detta reagerar hela kroppen på. De fysiska symtomen man upplever så
som hjärtklappning, svettning, andnöd och yrsel är fullkomligt normala och hör till människans
överlevnadsinstinkter, vid rädsla tar man till flykt eller slåss för sitt liv, därav namnet kamp/flykt-
beteende. När en person med panikångest upplever rädsla, är det verkligt och äkta. Kom ihåg det!
Mina rädslor i samband med panikångest (ordnade enligt hur hemska jag upplever dem,
så att den värsta kommer först och de "lättare rädslorna" kommer längre ner i listan.) :
- stora affärer/butiker/platser med mycket människor
- handla; gå i affär, stå i kö, betala
- cirkelsituationer (sitta/stå/vara i ring)
- konfronteringar: möta någon och tvingas prata
- matbord-situationer
- platser som är starkt upplysta
- platser där jag är utsatt / syns bra
- att stå i kö (känner att jag sitter fast)
- framföranden / presentationer
- vara med många människor (även om jag känner dem)
- åka buss, bil
- sitta i mitten i rader
- gå i mindre affärer
- besöka någon / åka hem till någon
- oväntade överraskningar / plötsliga förändringar
- situationer där jag inte känner kontroll över tillvaron
- pressade situationer / prestationskrav
Det som sätter igång mina panikkänslor omgående är när jag känner mig utsatt, utpekad, centrerad och
framförallt när jag känner att jag "sitter fast" / är instängd. Detta kan handla om att sitta inne i ett hörn
eller på en plats som är svår att avlägsna sig snabbt ifrån. Jag hatar att känna mig inklämd, orörlig, eller
på en plats där alla kan se mig. Jag vill vara lite bakom, ensam, på en fri plats för att vara helt lugn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad "skönt" att någon annan känner som jag, känner igen nästan allt det du skriver om. Dina inlägg hjälper! TACK för denna bloggen!
SvaraRadera