hittade denna sammanfattning ur Lucinda Bassetts bok: Befriad från ångest på denna hemsida: 

att leva med panikångest. Måste verkligen få tag i boken! Den verkar riktigt bra och givande.

Det finns fyra faktorer som kan ha att göra med att man drabbas av panikångest:

Arv: Din mor, far eller någon annan i släkten kanske har ångestproblem.

Miljö: Var någon i din nära omgivning ängslig och orolig, hade du krav på dig att vara perfekt,
växte du upp i en sträng religiös familj? Fanns det spänningar i din familj under din uppväxt, var

du med om någon jobbig separation som liten? Det finns många saker som kan leda till att man
drabbas av ångest, men det leder ingen vart med att skylla på sin bakgrund. Man måste ta ansvar
för sina egna känslor och ta itu med dem.

Personlighetsdrag: personer som lider av ångest har oftast liknande personlighetsdrag, de är
oftast överdrivet analyserande, oroar sig för detaljer, har svårt att släppa saker de oroar sig för
och förstorar upp småsaker. De har även en förmåga att ställa höga krav på sig själva och andra,
de vill ha uppskattning och vill att andra ska tycka bra om dem. De tar ut olyckor i förväg och tror alltid det värsta ska hända, dessutom reagerar de starkt för minsta problem.
Viktigt för denna person är att börja lära sig att tänka annorlunda och ändra sin personlighet

(L. Bassett, 2000).


Jag tycker att det är väldigt intressant att det faktiskt kan finnas orsaker till att just
du och jag drabbats av panikångest. Blev tvungen att småle lite då jag läste stycket om
personlighetsdrag eftersom hela stycket var en ordagrann beskrivning av mig själv!
Varenda mening stämde in på beskrivningen av mina personlighetsdrag, helt otroligt!

Kände ni igen er i beskrivningen? Har ni liknande personlighetsdrag? Och vet någon av
er den exakta bakgrunden till att just ni drabbats av panikångest?