För anhöriga

Det är tungt att leva som nära anhörig med en peson som lider av panikångest (eller andra ångestsyndrom),
det kan vara ytterst påfrestande och svårt. Som nära anhörig förväntas man plötsligt förstå och veta vad
panikångest är och innebär, men det är inte alltid så lätt. Hur ska man, helt utan förhandskunskaper kunna
förstå varför en person plötsligt blir alldeles livrädd för att gå in i en mataffär, det är ju inget hemskt med
det, kan man tycka. Och visst, det är svårt att föreställa sig något sådant, men när man väl är där, så kan
man inte så mycket mer än göra det bästa av situationen. Ibland kan man till och med ställa sig själv frågan:
Vem är det egentligen som har det värre av oss? Men kom ihåg: något som för dig kan verka alldeles
självklart kan för den drabbade vara det värsta som kan hända denne. Ett livshotande uppdrag så att säga.

Som anhörig är det viktigt att du:

- Stöder personen med panikångest; jag kan inte ens finna ord till att beskriva hur otroligt viktigt
det är för den insjuknade att känna stöd. Han/hon ska inte behöva känna sig ensam. Man är tillräckligt
ensam i sinnet, och det är mycket viktigt att den som lider av panikångest får känna sig trygg någonstans.

- Försöker förstå: som jag nämnde ovan är det inte alltid så lätt att förstå sig på dessa irrationella rädslor,
men om du inte förstår din vän/släkting/äkta hälft - FRÅGA! förklara att du inte förstår, men att du vill!

- Hittar en balans och en takt som passar er båda. Tvinga inte den drabbade till saker han/hon är rädd
för, men låt inte honom/henne slippa undan helt och hållet heller. Ta en dag i taget. Var där och peppa!


Jag beundrar verkligen er som försöker, ni som finns där för era nära och kära. Ni kanske inte vet hur
viktiga ni är, men bara det att ni lyssnar och visar intresse för det som personen med panikångest vill
berätta gör ni en underbart stor tjänst för honom/henne. Och var inte rädda för att fråga er fram, den
drabbade vill inget hellre än att bli förstådd och accepterad för den han/hon är. Ni är underbara kämpar!