tisdag, april 16, 2013

Det är sällan jag ligger i mörkret utan att gråta

Det har gått dagar, veckor och månader,
och jag kämpar fortfarande med att förstå,

att du aldrig kommer tillbaka.

Minnet av dig kommer för alltid att leva kvar hos mig.
Och jag kan känna dina andetag fastän du är borta.

Det är över nu, och tanken på,
att vi aldrig kommer ses igen sliter mig i stycken.

Låt mig alltid leva kvar i skuggan av det vi minns,
i minnet och skuggan av det som var du och jag. -06
__________________________________________

Jag är ensam i natten, och det är mörkt,
alldeles för mörkt.

Jag famlar i mörkret efter trygghet,
men den kalla, hårda verkligheten slår tillbaka.
& tvingar mig att gå vidare.

Jag kastas in i en hård sanning, som jag inte tål att höra.
Jag vill inte öppna ögonen och se,
att jag verkligen står ensam kvar.

Alla sorgsna själar vet, att världen är förlorad. - 06
___________________________________________

Intill döden fanns vi för varandra,

När du tog ett steg för mycket, tog ja ett steg tillbaka.
Jag kunde se dig falla i evigheter, och jag undrar om det var där allt tog slut.

_____________________________________________________


3 kommentarer:

  1. Hej, kolla gärna in min blogg också jag skriver om deprission jag med http://ghosttown.devote.se/
    skulle uppskatta det!

    SvaraRadera
  2. Åh, vad jag känner igen mig !
    Det är en smärta som känns som tusen knivar i hjärta och själ..
    Stor kram till dig !

    SvaraRadera