Skillnaden mellan Citalophram och Venlafaxin

Jag har nu tagit antidepressiva läkemedel i över 1 år! Tänkte skriva lite om de båda medicinerna jag

använt mig av eftersom det är så många som frågar och funderar kring dessa. De läkemedel jag har
tagit är Citalophram och Venlafaxin. Jag fick den förstnämnda ordinerat efter att jag sökt hjälp för 

min depression, panikångest och svåra panikattacker.  Egentligen fick jag ordinerat Citalophram mot

depressionen och det ångestdämpande läkemedlet Xanor som lugnande vid panikattackerna. Detta 

fungerade inte alls eftersom jag blev dåsig, trött och illamående av Xanor. En uppmaning från mig:
Ta aldrig Xanor. Man blir lätt beroende och biverkningarna är hemska. Ja, läkemedlet är lugnande
och visst blir man lugn, men det är bara inte värt det. Man vandrar som en zombie i dimma. Nej fy.

Citalophram tog jag i ca. 6 månader innan jag tillsammans med ansvarig läkare kom fram till att den
medicinen inte hjälpte mig. Jag mådde inte bättre och ångesten blev bara värre och värre hela tiden.
Jag var ständigt orolig, nedstämd, spänd och liksom "upp i varv". Livet kändes tungt och jag klarade
inte av att handla och träffa folk.  Citalophram bromsade panikattackerna något, men de gjorde sig 

fortsättningsvis påminda flera gånger i veckan, om och om igen. Vi bytte då till medicinen Venlafaxin.

Venlafaxin fungerar bra för mig. Det var lätt att börja med det, jag upplevde nästan inga biverkningar
alls och inget illamående som med Citalophram. Jag fick med hjälp av Venlafaxin kontroll över både
depressionen och panikångesten. Successivt lärde jag mig hantera min ångest och panikattackerna är
idag helt borta. Jag klarar av att vara i stora folksamlingar och i stora affärer. Jag ställer mig gärna upp
framför en stor publik och sjunger eller pratar. Ibland får jag ångest och känner av trycket i bröstet
men det är väldigt väldigt väldigt sällan. Jag mår idag bra och tar Venlafaxin varje dag med frukost.

Skillnaden mellan Citalophram och Venlafaxin var för mig stor. All oro försvann och jag blev allt
lugnare och tryggare. Detta var inte endast med hjälp av medicinen. Man måste jobba mycket själv
och lära sig hantera sin ångest. I kombination med eget jobb, medicinen, samtalsterapi och mycket
stöd av nära och kära tog jag mig upp ur mörkret och mår idag bättre än jag trodde var möjligt. 

Kom ihåg kära läsare att biverkningar och hur ett läkemedel fungerar eller ej alltid är individuellt.

Det som passar mig behöver nödvändigtvis inte passa er. Prata med er läkare och var inte rädd att
byta medicin. Om ni upplever att ni inte mår bättre med en medicin kan ni alltid prova en annan.
Vad har ni att förlora? Sök inte efter biverkningar. De går oftast över och om inte så kan man alltid
byta tillbaka. Har ni frågor kan ni lämna en kommentar eller maila mig på: panikangestattack@hotmail.com