Jag misslyckades, jag föll i panikattackens klor.

Kära läsare, här har ni mig - i full gång med att återhämta mig från en hemskt svår panikattack.
Överlag skulle jag ändå vilja påstå att det hela gick rätt bra. Jag var på gymmet i omkring 2 timmar
och gick sedan till en affär och köpte hårfärg. Snabbt in och ut. Inget mer med den saken.

Det var när jag kom till biblioteket som problemen började på allvar. Jag lämnade in några böcker
och gick sedan upp till övervåningen för att låna nya. Där kände jag att det blev allt svårare att
andas och jag blev yr. Dessa symtom är mycket vanliga för mig och uppträder i regel dagligen.
Jag tänkte inte mer på det utan försökte att koncentrera mig på böckerna istället. Utan större
framgång. Paniken kickade igång och nu fanns ingen återvändo. Jag kände det. Jag var chanslös.

Jag anar att det beror på den minskade dosen av min medicin. Här innan har jag inte haft en såpass
kraftig attack på en mycket mycket lång tid. Medicinen har hjälpt mig att bromsa upp det hela.
Men idag var jag tillbaka, lika ynklig som för ett halvår sedan - med ångesten fullt pumpande
i bröstet. Nu är jag skakig. Riktigt skakig. Ingenting hålls i mina händer och armarna domar bort.
Jag har ingen känsel i benen och är allmänt yr och snurrig. Jag känner mig utmattad och förvirrad.
Det är så länge sedan jag kände såhär. Jag minns inte att det var så här hemskt. Riktigt obehagligt.