söndag, januari 15, 2012
Min panikångest
Min panikångest är svart. Min panikångest är tung, tung att bära.
Min panikångest utgör ett hinder, ett hinder som stoppar mig från att göra
alla de saker jag tidigare njutit utav.
Min panikångest är stor, mörk, kall och hemsk.
Den följer mig vart jag än går.
Den håller mig tillbaka,
när jag inget hellre vill än att leva.
Min panikångest gör mig till en fånge, en fånge i mitt eget liv.
Den gör mig svag och handlingsförlamad.
Min panikångest förstör mig. Inifrån ut river och sliter den i mig.
Min panikångest vill mig illa. Den skadar mig.
Jag lever i en ständigt pågående strid. Det evigt långa kriget.
Jag och panikångesten - panikångesten och jag.
/ w - 15.1.2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderadet där var väldigt starkt, känns som en bra beskrivning. det enda positiva med panikångest, i alla fall i mitt fall, är att den "inspirerar" mig att skriva dikter. Här är en av mina. Kämpa vidare, det blir bättre!
det är inte lätt
det är inte lätt
det är inte lätt att resa sig
att fortsätta när det är mörkt ute
det är inte lätt
det är inte lätt att känna
att sprida glädje omkring sig när man knappt har glädje till sig själv
det är inte lätt
det är inte lätt att le
att porträttera ett samlat yttre när man rasar inombords
det är inte lätt
livet är inte lätt
och när livet själv spottar en i ansiktet och säger
va fan står du upp för?
vad gör man då?
det är inte lätt
men man måste fortsätta gå
resa sig igen
känna
le
det är inte lätt
men det är ingen som sagt att livet ska vara lätt
/Tidigare anonym, nu kan du kalla mig Nelly